TACK 2014

Hej och hå Ljungman-Jansson :) Ett helt jäkla år har passerat. Ett väldigt bra år!
Resor har gjorts, hit och dit. Drömjobb har fåtts. Adressen har bytts ut. Finaste läggan på Norra Kungs har sålts. Fantastiska Fyran har köpts. Jag har fått nya, fina vänner. Skratt har skrattats och gråt har gråtits. Livet leker. 
T A C K 2014 för A L L T och för att jag finns!

Jag önskar alla ett gott nytt 2015! Kärlek!

/Kram Emilia

DET LACKAR MOT JUL

Jahapp nu ere jul igen. För ett år sedan var jag och mamma på Gran Canaria och firade jul. Vi flög den sextonde december och kom hem dagen före nyårsafton. Så himla bra! 

Julen har alltid betytt väldigt mycket för mig. Man har tid för nära och kära. Man äter gott och mycket, myser på och umgås. En kärleksfull tid gentemot vardagens annars ganska stressiga tillvaro. Men något har ändrats. Det känns som att alla stressar in i det sista! Måste fixa det, måste göra det, hämta här, lämna där. Charmen har lite dött med alla måsten. Jag tycker också att kommersen kom och köp har blivit helt galen. Nytt julpynt varje år. Behövs det verkligen? Jag kan köpa någon enstaka grej för att jag gillar den men har mycket hellre mormors gamla pynt än något som alla andra också har.. Det senaste! Det sticker lite i ögonen när vissa inte har råd med julmat eller kanske ens någon att fira julen med och vissa får inte ens plats med all skit de har handlat i sin kombi. Nej, det är fasiken annorlunda. Åldern? Jag vet inte. Älskade julen som barn och fram till bara för några år sedan men nu när det bara är jag och mamma så blir det att jag tänker - för fyra år sedan var hon här.. För femton år sedan var han här. Jular med mamma och pappa eller bara övrig släkt. Missförstå mig rätt. Jag älskar julen men kan tycka att den missbrukas av många för att tjäna pengar eller liknande. Jag är glad om vi är några stycken som får en trevlig stund runt julbordet och Kalle <3

I år kommer jag och min lilla mams att fira i Borlänge. I min övernattningslägenhet i källaren på en villa. På juldagen kommer vi att flytta resterande möbler till min lägenhet som vi håller på att rusta. Jag har varit mycket sjuk senaste tiden och ligger rejält efter med rusten. Alla möbler som egentligen skulle ställas på rätt plats i ett färdigrustat rum måste nu tryckas ihop i väntan på färdigställande. Drygt som sjutton! Inte kul att jag måste bo i eländet heller. Slipdamm, ingen koll på vart mina saker är, alltså i vilken av alla flyttkartonger som nu står runtom min säng. Blommor, väskor, kläder, porslin, inredning, stolar, byråer you name it! 

Min pappa har varit tapper och hjälpt mig så gott han kan. Han är målare vilket är ett jätteplus men han är dessvärre sjuk i kol vilket gör det hela rätt jobbigt för honom. Jag har tappat rösten och är sjukskriven fram till julafton. Vill bara bli färdig och kunna fokusera på jobbet och att kunna återhämta mig i all stress. Börja träna igen, längtar ihjäl mig efter ett ordentligt löppass eller ett svettigt gympass! 
Jag hoppas innerligt att jag blir bättre och kan jobba tidigare men läkaren sade att rösten skall vara helt bra innan du går tillbaka! Jag saknar mitt drömhus och alla fina kollegor. Idag hade vi julsamling, vår julfest men jag kunde såklart inte gå, jättetråkigt!

Nä nu ska jag sova och kurera mig ordentligt!
Till er alla önskar jag

/Kram Emilia

EMILIA HJÄRTA RYSSBY

Det händer igen..
Otroligt vackra material i IKEAs kollektion Ryssby.
Jag vill ha ALLT :)

/Emilia

ikea.se

LITEN LEDSEN LOPPA LIPAR

Oj, nu är det längesedan som jag skrev här..
Jag åkte ju på min efterlängtade semester till Turkiet i juni men lyckades springa på ett mördarvirus som gjorde att halva min återhämtningsvecka där jag skulle ladda nya batterier inför mitt nya jobb på IKEA i Borlänge istället blev en låååång sjukskrivning. Jag skämdes som en hund när jag hade kontakt med de blivande kollegorna och när jag hade varit hemma i drygt två veckor kände jag att nej nu får det vara nog, jag provar att jobba imorgon! Det var sjukt jobbigt att från sängläge tvinga sig till jobbet med mestadels fysiskt arbete. Jag svettades som en gris. Sommarens hetta underlättade knappast! Det gick rätt bra och jag blev snabbt en i gänget, gav lite extra för att mina nya kollegor inte skulle tro att jag var en klenis eller hypokondriker. Det gick bra tills en dag då det bara tog om igen och jag blev hemma i sängen i fyra dagar till. SLUT PÅ SJUKSKRIVNING.

Äntligen var Öhlander på banan. Tidsomställningen från nattmänniska till extremt tidig morgonmänniska gick hyfsat ok även om jag alltid sov på eftermiddagen efter mitt jobbpass. Jag sov liksom i tvåskift. Från ca 15.00 på dagen till runt 19.00 på kvällen. Vaknade. Funderade lite, vart sjutton är jag. Ja just det på Örtgatan i min övernattningslägenhet. Tack och lov för den! Utan den hade jag legat i ett dike utanför Sandviken någonstans.. Så nyvaken på kvällskvisten var det dags för frukostlagning och lunchlådetillverkning plus en dusch. Efter allt detta var klockan runt 23.00 innan jag ramlade i kojs igen i väntan på att klockan skulle ringa klockan 04.00. Eftersom att jag är allt annat än en morgonmänniska, det kvittar om klockan ringer 04.00, 06.00 eller 09.00 så måste allt vara fixat inför morgonens bravader. Så har det alltid varit. Jag lägger fram kläder, packar väskan och ser till att samtliga viktiga atteraljer såsom nycklar etc finns i den. Tidsoptimisten i mig och den okristliga tiden då klockan ringer gjorde att detta weird beahavior had to go to the next level så jag fixade även så att allt som tillhörde morgontoaletten var på START! Tandkräm på tandborsten, deo i armhålan, you name it :)

Nu har vi lämnat vecka 39. Veckan då jag började min nya kombitjänst. Yäy! Nu är jag både på Logistik och på Kundrelation. Det känns jätteroligt! Untz untz woop woop! Under förra veckan hade jag en tvådagarsutbildning på KR och jag skulle ha jobbat mitt första riktiga pass igår. Nu kommer vi till meningen med inläggets namn. Jag blev sjuk. IGEN! :( Så jäkla ledsamt, på riktigt! Först och främst för att jag inte orkar att vara hängig mer. Det tar så enormt på krafterna. Jag vill må bra, kunna träna och jobba och göra roliga saker på min lediga tid. Snart är det dags för flytt också och då vill jag vara på topp. Supertråkigt att jag inte kunde få öva på att stå i kassan igår. Jobba på log denna vecka och det som egentligen blir mest förstört just nu är min stundande ögonlaseroperation på Memira hemma i Gävle. Tydligen måste man vara helt frisk när ingreppet görs och frågan är om min kropp med mitt inte helt återställda immunförsvar hinner att läka tills dess!? Igår fick stackars Anita på jobbet trösta en storgråtandes Emilia i omklädningsrummet :,(

Allt gick bra när jag hade mina lediga helger eller åtminstone två dagar ledigt i sträck. Då fick jag min välbehövliga återhämtning och det kändes ok. Nu har jag inte ens ett schema och kan inte planera någonting alls. Senaste tiden har jag varit ledig en dag här, en dag där, typ en måndag.. Då blir det att jag tar igen mig och tillbringar större delen av dagen i sängen. Skönt på ett sätt men ingen tid till ett normalt liv. Jag saknar mina vänner men jag orkar inte ringa och prata och jag har heller inte möjlighet att träffa dem. Jag börjar tro att min cancertid påverkar mitt liv mer än vad jag trodde. Nu när jag är på en stor arbetsplats med mycket kollegor samt kunder så blir jag helt enkelt mindre motståndskraftig mot baciller, särskilt i förkylningstider som råder. FUCK CANCER! och FUCK FÖRKYLNING! Nu är jag less! Snälls Gud om du finns. Hör min bön. Observera att jag inte är troende men jag läste alltid denna dikt som kvällsbön när jag var liten och skulle sova hemma hos min mormor och morfar så den har för mig en helt annan mening. Vi lade alltid till något eget efter. Typ be för pappa som jobbar på stora broar eller mamma som skall ut och flyga eller liknande. Vi började med orden - Käre gode Gud be för.. Idag ber jag om detta: 

"Gud som haver barnen kär,
Se till mig som liten är,
Vart jag mig i världen vänder,
Står min lycka i Guds händer,
Lyckan kommer, lyckan går,
Den Gud älskar lyckan får

Käre gode Gud, be för Emilia att hon hittar sitt inre lugn till att bara vila och ta det lugnt så att hon blir frisk och kry så att hon kan göra sin ögonlaseroperation på torsdag. Jag ber också om fred på jorden och mat och hälsa till alla jordens människor. Amen."

Fy vad jag saknar er Lollo och Ovar <3

Igår kväll när jag låg i sängen, vaknade jag till och kollade klockan precis klockan 00.00. Är det min tur som kommer att få mig frisk eller bara ett fånigt sammanträffande!? Fånt vi se då!

/Kram Emilia

NEDRANS GALLSTENAR

Idag kom de tillbaka. De små små stenarna som gör så fantastiskt jäkla ont.

Jag började min dag med att köra intervaller mellan gång/löp på morgonen och kände då att jag inte var helt hundra. Jag trodde att det hade med pollenallergin att göra, att det var tungt för att jag är tungandad. Jag tog mig igenom träningspasset och väl hemma började jag känna av magen. Skyndade mig in i duschen och fick i mig en liten frulle. Sedan började värken bli mer intensiv så jag bäddade ned mig i sängen. Jag kände att det var gallan som krånglade men jag hade inte ont på samma sätt som jag brukar ha. Det är över ett år sedan som jag hade mitt senaste anfall. Trodde faktiskt att det var över nu liksom. Men idag blev det värre än någonsin. 

Som sagt, det började att gnola runt klockan 9 på morgonen. Jag försökte att sova men hade för ont för att kunna slockna. Väljer att ta Spasmofen, en sorts gallstensmedicin som knappt hjälper. Klockan 13 eskalerar smärtan och jag får ett "vanligt" gallstensanfall som håller i sig i cirka 12 minuter. Det krampar och gör så fruktansvärt ont. Det sägs att det är en piece of cake to deliver a baby once you've had gallstones :/ Jag tror att det stämmer. Till och med att vara sjuk i leukemi gjorde mindre ont trots ett antal operationer, biopsier, benmärgsprover, och ofrivilliga uppkastningar efter måltid. Jag blir genomblöt av svett vid ett gallstensanfall. Totalt toktorr i munnen och andningen blir helt okontrollerbar. Man liksom skakar. När det väl går över så är man så slut att man ligger där i sin svett och gråter. Gråten kommer för att det är skönt att det är över och för att man är så slut. Det känns som att en skördetröska har kört över dig och spottat ut dig i ett dike. Vanligtvis sover jag länge efter ett anfall men skillnaden idag var att efter tio minuters "vila" kom ett nytt anfall. 

Det höll tack och lov inte i sig lika länge men när det gick över så känner jag att jag måste ta mer medicin utifall att det kommer ett till anfall. Vilket det gör! Tre anfall på raken, det är rekord. Provar nu medicinen Diklofenak men känner mig inte särskilt hjälpt av den heller. Nu börjar jag blir riktigt slut och nervös. Tänk om stenen riktigt har fastnat i gallgången och de här attackerna fortsätter. Det pallar jag inte så jag lyfter luren och ringer 112. 

Plingplongtaxin kommer till Norra Kungs och plockar upp en liten lort med håret på ända. Likblek med sårig hals får jag rabbla tidigare sjukdomar och personnummer till två charmörer som skulle kunna kallas Kling och Klang.

Väl på akuten fortsätter rabblandet om min sjukdomshistoria åt höger och vänster medan smärtan sakteliga lugnar ned sig. Det tas prover och doktorn klämmer och känner. Jag får ligga kvar för observation efter intag av en liten sketen Skogaholmslimpa och vatten för att försäkra alla om att det verkligen är förbi. Provsvaren ser bra ut och mackan gör inget annat än nytta i min mage så jag blir bortkopplad från nål och namnskylt och får gå hem. Ibland är det skönt att ha sjukhuset nästgårds.

Jag har haft bättre tisdagar än denna men jag har helt säkert även haft sämre! Nu ska jag äntligen få sova i min säng. Känslan är obeskrivlig. Nattinatt <3

/Emilia

 Emergency room, Gävle Sjh

SEXTON DAGAR TILL SEMESTER

Gud så jag längtar till ledighet, sol och värme. Värmen kan jag dock inte klaga på nu då vi hade 26' här hemma i Gävle idag. Fantastiskt skönt! Men det är ju inte samma sak som att vara utomlands där man slipper städa, tvätta, laga mat ja till och med diska sin egen disk. Den här våren har varit sjukt jobbig. Mycket på grund av att jag har varit mer pollenpåverkad än någonsin och hela min tillvaro har tagit stryk av det. Inte minst skolan som jag faktiskt inte har blivit färdig med som tanken var :( Jag är en bit på väg men inte i mål och det gör mig lite smått deppig faktiskt. Men men, vad göra när jag inte rår för det! Det är bara att gilla läget, bita ihop och ta nya, friska tag.

Den 7 juni åker jag och min fina lilla mamma till Alanya i Turkiet. Vi har blivit ett litet resteam vi två <3 Såå mysigt att få rå om varandra och njuta av lugn och ro. Vi har hittat ett hotellkoncept med Ving som heter Sunprime. Rekommenderas starkt! Åldersgränsen är 16 år. Lugn och ro och inget kiss i poolen :) Det är sjukt bra att de har börjat med dessa olika alternativ vid charterresor. Barn måste få vara barn och då finns det hotell anpassat för det och de som vill ha avkoppling på sin semester kan välja ett alternativ som detta. En win win situation helt enkelt. Jag längtar ihjäl mig <3

/Emilia

  

Nedräkning pågår.

SUNPRIME NUMA BEACH

Hotellet.

Balle med havsutsikt.

Spapool på taket.

Relax vid poolen i trädgården.

Ball toalett.

PRIME SUITE

Så här ser vårt rum ut. 

Balkong mot stranden med havsutsikt. 

Planlösning Prime Suite.

Här kan ni se mer information om det nybyggda hotellet. 

Det invigdes i april 2014.

<a href="http://www.ving.se/turkiet/alanya/sunprime-numa-beach">Sunprime Numa Beach</a>

SOMMAR SOMMAR SOMMAR

ÄNTLIGEN slog den till. Värmen alltså. Jag har varit i vår vackra huvudstad i helgen och vilket kanonväder det bjöds på där. Det har varit fantastiskt på alla sätt och vis. Jag åkte ned i fredags efter plugget och stannade till hos Erika och Micke där jag dumpade grejer och bil och sedan drog vi alla vidare hem till Anna och Fredrik och nu även lilla Steira. Det var kärlek vid första ögonkastet mellan moster och det lilla knytet <3 Vi mös på med sushi, vin och youtubeklipp.

Igår blev en händelserik dag. Micke åkte till Gävle så det blev en tjejhelg. Jag och Erika startade upp med picknick i Tantolunden där vi åt hemgjord sallad med kallrökt lax, ost, kex och rosévin. Elin skulle egentligen också ha varit med men var på spårkurs med lilla Roo, en utav deras tre vinthundar.

Kvällen närmar sig och Erika fixar hemgjord pizza med en massa smaskens på, bland annat ruccola, parmaskinka, chêvre och färska champinjoner. Istället för dessert gör jag en av de godaste drinkar jag någonsin druckit. Ingela har lärt mig att göra den. Vi kallar den för "drinchen". Den innehåller kokosmjölk, lime, apelsinjuicekoncentrat, Schweppes lime fusion och Vodka. En riktigt awesome sommardrink. Nu är kvällens partypartay igång till tonerna av Kyla La Grange – Cut Your Teeth - Kygo Remix.

Vi är uppskriven på Café Operas gästlista så att vi slipper stå i kö, mycket bra. Hatar nämligen att köa. När vi går av tunnelbanan vid Kungsträdgården spottar Erika en riktigt cool kändis i vimlet efter Steve Angelos konsertkaos som råder i området. Dominic Monaghan som spelar Merry i Sagan om Ringen-trilogin. Gillart! Jag har alltid varit lite kändiskåt. Jag vet egentligen inte riktigt varför, de är ju egentligen bara vanliga människor. Det har förvisso lagt sig nu med tiden men när jag var liten så fick jag hjärtsnörp om jag såg någon känd person. 

Vi blir insläppt på cafét och vi dansar och dansar och dansar. Jag och Erika blir alltid lite crazy när vi väl har hittat dansgolvet, vi kör så det ryker och svetten sprutar. Kvällen lider mot natt och på småtimmarna styr vi kosan mot utgång = hemgång. Elin har redan dragit. 

När vi kommer utanför nattklubben står en stoooor, låååång limo precis utanför och ena bildörren står öppen, ni vet sådär inbjudande, kom in i värmen (om det hade varit 20 minus och klackarna på skorna hade varit alldeles för höga). Jag säger till E. Skall vi hoppa in och se vad som händer!? Vi börjar garva och fram kommer chauffören. Vart vill ni åka tjejer? Jag har inte råd säger jag. Jag vill bara ha en korv och sedan åka hem och sova. Jag kör er säger han och fortsätter prata om ditten och datten. Mannen är av utländskt ursprung och Erika börjar rabbla på den roliga reklamen från Comviq.. Åliver - halpa pres, ålivålja åsså halpa pres :) Vi skrattar så vi kiknar, chauffören och hans polare med. Tack och lov! Det blir galnare och galnare. De vill verkligen köra oss men vi vägrar. Då lyfter en av de upp mig (så som man bär en bebis eller som man blir buren över tröskeln in i sovrummet när man nyligen har gift sig) och jag får skrattsjukan. Kvar där i hans famn kastar karl nummer två upp Erika på sin ena axel och snurrar runt med henne som i en dans. Jag dör. Skrattandes tjuter jag, släpp ned mig, jag kissar på mig, hahahaha. Erika skrattar och fortsätter med sin ålivålja.. halpa pres.. Vi hittar mark, tackar för en rolig stund och beger oss till Mc'Donalds. Korv eller burgare, det kvittar liksom. Turen fortsätter vidare och vi tar tunnelbanan mot Traneberg och slutligen får jag lägga huvudet på kudden. Jag älskar att sova. Utan att få återhämtning och bli utvilad så fungerar inte jag som människa. 

Vi vaknar när klockan nästan är 13.00. Äter en fantastiskt god (läs stor) helgfukost, går och köper Coca-Cola och glass och kollar på en sjukt bra film - Winter's Tale. Rekommenderas starkt! Klockan blir 17.00 och jag känner att det är dags att dra mig hemöver till Gelvet så jag packar ihop ALL min packning och drar. Erika ringer när jag är utanför Bromma Blocks, du glömde dina klänningar. Typan! Men jag orkar inte vända.

TACK för en sjukt härlig helg säger jag till samtliga inblandade! Anna, Fredrik, Erika, Micke och Elin. Elin det är helt vansinnigt att vi inte har setts sedan midsommar. Skärpning från och med nu! Väl hemma tog jag en löp-/gångtur och fick lite fräsch luft i lungorna. Såå skönt. Nu ropar sängen på mig, det blev alldeles för sent nu ser jag. Som vanligt. Imorgon köttar vi på med exjobbsutställningsuppbyggnad som i år kommer att vara på Silvanum. Nu på torsdag är det vernissage. Klockan 13.00 är det stipendieutdelning. Välkommen alla som vill! 

Nu säger jag sov gott alla fina. Kärlek från mig, en energipåfylld brud i lyxförpackning.

/Emilia

Jag och min fina Erika i Tanto.

Can't help falling in love i bakgrunden,

Elvis Presley – Can't Help Falling in Love.

Appen "väder" visade 20' och sol.

Man kan faktiskt inte klaga på någonting.

Finaste Elin & Roo.

Party is ON! But first. 

Let me take a #selfie.

 Middag på ballen. 

Posing vid Moodgallerian och 

grimasering på Donken.

Riktigt bra fantasyfilm. Se den!

FÖRSTA VECKAN AVKLARAD

Hittade nyss inlägget från igår i utkastkorgen så här kommer det nu istället:

Sitter nu hos Emmapemma, min lilla gullunge. Vi har inte setts på ages pga. den hektiska tiden som jag har haft nu på sistone. Denna vecka var verkligen "quwaizzy". Fantastisk på många sätt, så att säga. Min första vecka på IKEA Borlänge med truckutbildning som jag klarade i fredags. Skolan närmar sig sitt slut. Exjobbet är i och med det på god väg men dock inte inlämnat som det skulle ha varit. Igår hade vi en supertrevlig kväll hemma hos fina Carro Alm med trerätters, Eurovision Song Contest och kortspel. Det var jag, Jenny och Johan, Carro och Dan och sist och minst Fredric akas Mumin. Hans Annika var på annat rövartåg så jag fick låna honom för kvällen. Tack Annika! Skönt att få gå på date någon gång ibland <3 Det var ett tag sedan om man säger så. Idag sov jag ut ordentligt, åt en god brunch och styrde kosan mot Strömvallen där Gefle IF tog emot Elfsborgs IF. Skitväder rådde och vi höll på att förfrysa oss i endast +5'. Det var jag, Emma, Jenny och Johan. Sedan tog jag min lilla bil, köpte mat på MAX och åkte till Emmsis för att glutta på hockey-VM där det blev en härlig vinst. Ligger nu på soffan och måste verkligen dra mig hemåt då klockan ringer 06.30 imorgon. Rise och shine <3 Godnatt!

/Emilia

IKEA-kläder CHECK!

Truckutbildning råder & helt plötsligt står min lilla mamma där på Tag Själv-lagret & fotar mig. Haha!

 Jenny, Dan, Johan, Carro & Fredric.

Kvällens meny:

 Avocadosoppa med hembakt bröd

Grillade grönsaker, kött med bea- & fetaostsås

Saffranspannacotta med hallon, kaffe & avec

 Jag framför ESC. 

Vi tävlade om vem vi trodde skulle vinna & Fredric förlorade så han kommer att få bjuda oss samtliga på middag här framöver :)

Min söndagsbrunch.

Emma & jag på fotbollen.

SÖNDAGSBIKT

Nu har jag varit i la la land alldeles för länge. Jag har isolerat mig och pluggat med mitt examensarbete. Skisser, funktionsmodeller, inspo hit å dit och en examensrapport. Djiezzes! Jag känner att jag lever om man säger så även om jag mer ser död ut när jag kollar mig i spegeln. Jag mår at the moment pyton. Pollenallergin är här och gör mig tröttare än någonsin. Jag kan inte sitta på något annat ställe än på mina pinnstolar för då somnar jag, om jag sitter lite skönare som i soffan eller fåtöljen. Min mage pallar inte med stress, det har den aldrig gjort och nu när jag har gått mellan datorn och kylskåpet så har det blivit konstiga rutiner och en del skräpmat. Inte minst godis som jag typ hade slutat med. Stackars banana-tummie <3 

Jag ligger efter med mitt exjobb och vet faktiskt inte om jag kommer att fixa att lämna in i tid, alltså nu på onsdag den 7 maj. Jag pratade med min kära mor nu på kvällskvisten och jag brast ut i gråt. Jag  orkar inte sitta mer sade jag, jag är så trött och slut. Mamma sade "Nu lägger du skolarbetet åt sidan helt och hållet och så går du och lägger dig" <3 Bästa mamma. Hon är den bästa mamma man kan tänka sig. Säger alltid rätt saker och finns där i vått och torrt. Jag vill ju bli färdig med plugget men inte till vilket pris som helst. För ett år sedan var jag på samma ställe som nu. Några månader kvar till examen men då gick allt åt fanders. Allt som har hänt mig de senaste tio åren kom ikapp mig och jag tog mig inte ur sängen. Jag beskrev det då som att lakanen hade kardborre och höll mig kvar. Min sjukdom som jag nu är friskförklarad ifrån, min mormors bortgång, Kerstins hjärntumör, Emelies sköldkörtelcancer, Emelies pappa, min pappas sjukdom.. Det känns helt sjukt att skriva detta. Jag blev då sjukskriven för depression men har ändå återhämtat mig bra och blickar framåt igen. Jag började jobba på Kronofogden och blev kvar till årsskiftet. Nu var jag stark igen. Efter det tog jag upp studierna igen eftersom att jag längtar efter mitt kvitto, min examen i design och formgivning. Det är inte långt kvar men vad sjutton gör man när orken inte finns? 

Imorgon börjar en ny resa i mitt liv. Jag börjar min truckutbildning på IKEA. Det skall bli så himla roligt men jag är lite orolig för den här tröttheten. Troligtvis är det min pollenallergi som gör att jag är så här trött och tyvärr går det ju inte att göra så mycket åt den mer än att vänta på att skiten har blommat klart :) Missförstå mig rätt, jag älskar våren och försommaren men när man blir så nedslagen som jag är nu då måste man bara få svära lite.

Nu stryker jag ett streck över tiden som har varit och blickar framåt mot en ny, härlig vecka med nya möjligheter, bättre mat, tidiga kvällar och en trevlig helg med lördagsgalej och söndagsfotboll. Heja Gefle IF! Ta hand om er. Här följer lite bilder på okynnesveckan.

/Emilia

Singoallakakor och bulle i skogen.

Smått & gott i stan.

Kom över ett parti köttfärs så 

det blev många måltider med 

köttfärssås och spaghetti.

Frukost vid burken.

Modellbygge.

En pollentrött tjej.

STUGBILDER PÅSK 2014

Graneviks brygga. Bord med Tussilago vid stugan.

Stugan sett från "annersia" (andra sidan).

Lasse & Eva. Annette & Benkt.

Fika.

Lena. Mamma & jag.

Kaminen i storstugan

Jag & mamma

 Ny stol från Hunge-loppisen & mamma

 Jag

Solnedgång Påskdagen

 Storstugan

 En planka med morfars någon uträkning

Solnedgång Påskdagen

Här bor EÖ

Lillstugan & Storstugan

Svanar

VÄRLDSBÄSTA VÅLE

Så, nu är jag äntligen här. I mitt underbara Våle. Detta ställe betyder allt för mig, verkligen ALLT. Första gången jag var här minns jag inte för jag var en liten lort i liggvagn. Min mormor och morfar ägde då stugan som är belägen vid Bodsjön, närmare bestämt i Vålesviken som i sin tur är en vik i typ världens minsta, lilla by - Våle <3

Min morfar hade ett företag som hette Svekab när det begav sig. Han och hans kompanjon köpte en liten timmerstuga, ni vet en sådan lada som står på en åker och förvarar hö. En man vid namn Georg från grannbyn Finnäs hade inrett ladan som nu skulle säljas som ett fritidshus. Mormor och morfar och morfars kompanjon Arne med familj turades om att semestra i den lilla stugan. Arnes familj växte och fick inte längre plats så till slut köpte mormor och morfar ut dem och stugan blev deras. Tack och lov för det! 

När jag var liten jobbade min pappa borta i veckorna och kom hem varannan helg så min mormor och morfar kom att betyda väldigt mycket för hela min familj då de kunde få rycka ut om jag blev sjuk eller liknande om mamma behövde assistans. Jag är oerhört tacksam över att få ha haft två av de finaste människorna så nära under så lång tid. Min morfar blev dock bara 74 år och gick bort alldeles alldeles för tidigt. Jag fick ärva stugan efter honom <3 På hans begravning när prästen stod och pratade om morfar och berättade att Våle var hans allt så satt jag söndergråten fylld av tacksamhet. Han ville ge sitt allt, till mig. Det är nämligen så att min morfar var inte min biologiska morfar. Han träffade min mormor 12 år innan jag föddes och min mamma hade frågat honom tidigare om han skulle vilja vara morfar till hennes barn när och om det skulle bli så att hon fick familj och barn. Han hade svarat att självklart ville han bli det. Jag tror att det är mycket därför som jag blev så speciell för honom och även han för mig. Han blev liksom inte bara morfar utan han blev utvald. Eftersom att pappa jobbade borta också så blev morfar liksom lite som min extrapappa.

Jag gick till en spådam efter hans bortgång och hon ritade upp stugan, precis exakt så som den ser ut, tomten ja allt in i detalj och till höger från stugan sett, mitt ute i sjön ritade hon en svart prick och sade - Här är din morfar Emilia. Jag bröt ihop. Just där hon ritade pricken satt min morfar Ovar varje påsk och pimplade vid isens kant. Hon sade också att han är här nu och vill tacka dig. Hon frågade - Gjorde du något på morfar efter att han hade somnat in på sjukhuset? Det känns som att du gjorde något i hans ansikte? Jag rös och svarade att jag pussade honom på pannan och hon utbrister - Jaa, han hälsar att det värmer fortfarande. 

Min mormor, världens finaste människa fick vara med några år till. TACK! Hon kallades för Lollo och morfar kallades för Ovar. Detta för att jag inte kunde säga mormor och morfar när jag var liten och sedan dess har det hängt med. Dessa människor har funnits för mig i vått och torrt. Finare finns inte. Ni fattas mig och just för att stugan var så betydelsefull för er och alla minnen vi har härifrån gör att jag bara älskar att vara här. Utan el och vatten mitt ute i ingenstans. Energin blir påfylld och jag får andas frisk luft i mina lungor. Just nu sitter jag i Ovars gamla kofta som han bodde i här uppe och ett par av Lollos stickade tofflor. King! Batteriet i datorn börjar sina så jag avslutar i vanlig ordning med lite bilder. Utsikt mot Vålesviken där Ovar pimplade. Jag med stor-stugan i bakgrunden, påskmiddag med världens bästa mor idag och jag as we speak i min bloggarpose, haha! Glad påsk och kärlek till er alla. Kramar.

/Emilia