Otroligt vackra material i IKEAs kollektion Ryssby.
Jag vill ha ALLT :)
/Emilia
ikea.se
EMILIA HJÄRTA RYSSBY
Det händer igen..
Otroligt vackra material i IKEAs kollektion Ryssby.
Jag vill ha ALLT :)
/Emilia
ikea.se
Otroligt vackra material i IKEAs kollektion Ryssby.
Jag vill ha ALLT :)
/Emilia
ikea.se
LITEN LEDSEN LOPPA LIPAR
Oj, nu är det längesedan som jag skrev här..
Jag åkte ju på min efterlängtade semester till Turkiet i juni men lyckades springa på ett mördarvirus som gjorde att halva min återhämtningsvecka där jag skulle ladda nya batterier inför mitt nya jobb på IKEA i Borlänge istället blev en låååång sjukskrivning. Jag skämdes som en hund när jag hade kontakt med de blivande kollegorna och när jag hade varit hemma i drygt två veckor kände jag att nej nu får det vara nog, jag provar att jobba imorgon! Det var sjukt jobbigt att från sängläge tvinga sig till jobbet med mestadels fysiskt arbete. Jag svettades som en gris. Sommarens hetta underlättade knappast! Det gick rätt bra och jag blev snabbt en i gänget, gav lite extra för att mina nya kollegor inte skulle tro att jag var en klenis eller hypokondriker. Det gick bra tills en dag då det bara tog om igen och jag blev hemma i sängen i fyra dagar till. SLUT PÅ SJUKSKRIVNING.
Äntligen var Öhlander på banan. Tidsomställningen från nattmänniska till extremt tidig morgonmänniska gick hyfsat ok även om jag alltid sov på eftermiddagen efter mitt jobbpass. Jag sov liksom i tvåskift. Från ca 15.00 på dagen till runt 19.00 på kvällen. Vaknade. Funderade lite, vart sjutton är jag. Ja just det på Örtgatan i min övernattningslägenhet. Tack och lov för den! Utan den hade jag legat i ett dike utanför Sandviken någonstans.. Så nyvaken på kvällskvisten var det dags för frukostlagning och lunchlådetillverkning plus en dusch. Efter allt detta var klockan runt 23.00 innan jag ramlade i kojs igen i väntan på att klockan skulle ringa klockan 04.00. Eftersom att jag är allt annat än en morgonmänniska, det kvittar om klockan ringer 04.00, 06.00 eller 09.00 så måste allt vara fixat inför morgonens bravader. Så har det alltid varit. Jag lägger fram kläder, packar väskan och ser till att samtliga viktiga atteraljer såsom nycklar etc finns i den. Tidsoptimisten i mig och den okristliga tiden då klockan ringer gjorde att detta weird beahavior had to go to the next level så jag fixade även så att allt som tillhörde morgontoaletten var på START! Tandkräm på tandborsten, deo i armhålan, you name it :)
Nu har vi lämnat vecka 39. Veckan då jag började min nya kombitjänst. Yäy! Nu är jag både på Logistik och på Kundrelation. Det känns jätteroligt! Untz untz woop woop! Under förra veckan hade jag en tvådagarsutbildning på KR och jag skulle ha jobbat mitt första riktiga pass igår. Nu kommer vi till meningen med inläggets namn. Jag blev sjuk. IGEN! :( Så jäkla ledsamt, på riktigt! Först och främst för att jag inte orkar att vara hängig mer. Det tar så enormt på krafterna. Jag vill må bra, kunna träna och jobba och göra roliga saker på min lediga tid. Snart är det dags för flytt också och då vill jag vara på topp. Supertråkigt att jag inte kunde få öva på att stå i kassan igår. Jobba på log denna vecka och det som egentligen blir mest förstört just nu är min stundande ögonlaseroperation på Memira hemma i Gävle. Tydligen måste man vara helt frisk när ingreppet görs och frågan är om min kropp med mitt inte helt återställda immunförsvar hinner att läka tills dess!? Igår fick stackars Anita på jobbet trösta en storgråtandes Emilia i omklädningsrummet :,(
Allt gick bra när jag hade mina lediga helger eller åtminstone två dagar ledigt i sträck. Då fick jag min välbehövliga återhämtning och det kändes ok. Nu har jag inte ens ett schema och kan inte planera någonting alls. Senaste tiden har jag varit ledig en dag här, en dag där, typ en måndag.. Då blir det att jag tar igen mig och tillbringar större delen av dagen i sängen. Skönt på ett sätt men ingen tid till ett normalt liv. Jag saknar mina vänner men jag orkar inte ringa och prata och jag har heller inte möjlighet att träffa dem. Jag börjar tro att min cancertid påverkar mitt liv mer än vad jag trodde. Nu när jag är på en stor arbetsplats med mycket kollegor samt kunder så blir jag helt enkelt mindre motståndskraftig mot baciller, särskilt i förkylningstider som råder. FUCK CANCER! och FUCK FÖRKYLNING! Nu är jag less! Snälls Gud om du finns. Hör min bön. Observera att jag inte är troende men jag läste alltid denna dikt som kvällsbön när jag var liten och skulle sova hemma hos min mormor och morfar så den har för mig en helt annan mening. Vi lade alltid till något eget efter. Typ be för pappa som jobbar på stora broar eller mamma som skall ut och flyga eller liknande. Vi började med orden - Käre gode Gud be för.. Idag ber jag om detta:
"Gud som haver barnen kär,
Se till mig som liten är,
Vart jag mig i världen vänder,
Står min lycka i Guds händer,
Lyckan kommer, lyckan går,
Den Gud älskar lyckan får
Käre gode Gud, be för Emilia att hon hittar sitt inre lugn till att bara vila och ta det lugnt så att hon blir frisk och kry så att hon kan göra sin ögonlaseroperation på torsdag. Jag ber också om fred på jorden och mat och hälsa till alla jordens människor. Amen."
Fy vad jag saknar er Lollo och Ovar <3
Igår kväll när jag låg i sängen, vaknade jag till och kollade klockan precis klockan 00.00. Är det min tur som kommer att få mig frisk eller bara ett fånigt sammanträffande!? Fånt vi se då!
/Kram Emilia
Jag åkte ju på min efterlängtade semester till Turkiet i juni men lyckades springa på ett mördarvirus som gjorde att halva min återhämtningsvecka där jag skulle ladda nya batterier inför mitt nya jobb på IKEA i Borlänge istället blev en låååång sjukskrivning. Jag skämdes som en hund när jag hade kontakt med de blivande kollegorna och när jag hade varit hemma i drygt två veckor kände jag att nej nu får det vara nog, jag provar att jobba imorgon! Det var sjukt jobbigt att från sängläge tvinga sig till jobbet med mestadels fysiskt arbete. Jag svettades som en gris. Sommarens hetta underlättade knappast! Det gick rätt bra och jag blev snabbt en i gänget, gav lite extra för att mina nya kollegor inte skulle tro att jag var en klenis eller hypokondriker. Det gick bra tills en dag då det bara tog om igen och jag blev hemma i sängen i fyra dagar till. SLUT PÅ SJUKSKRIVNING.
Äntligen var Öhlander på banan. Tidsomställningen från nattmänniska till extremt tidig morgonmänniska gick hyfsat ok även om jag alltid sov på eftermiddagen efter mitt jobbpass. Jag sov liksom i tvåskift. Från ca 15.00 på dagen till runt 19.00 på kvällen. Vaknade. Funderade lite, vart sjutton är jag. Ja just det på Örtgatan i min övernattningslägenhet. Tack och lov för den! Utan den hade jag legat i ett dike utanför Sandviken någonstans.. Så nyvaken på kvällskvisten var det dags för frukostlagning och lunchlådetillverkning plus en dusch. Efter allt detta var klockan runt 23.00 innan jag ramlade i kojs igen i väntan på att klockan skulle ringa klockan 04.00. Eftersom att jag är allt annat än en morgonmänniska, det kvittar om klockan ringer 04.00, 06.00 eller 09.00 så måste allt vara fixat inför morgonens bravader. Så har det alltid varit. Jag lägger fram kläder, packar väskan och ser till att samtliga viktiga atteraljer såsom nycklar etc finns i den. Tidsoptimisten i mig och den okristliga tiden då klockan ringer gjorde att detta weird beahavior had to go to the next level så jag fixade även så att allt som tillhörde morgontoaletten var på START! Tandkräm på tandborsten, deo i armhålan, you name it :)
Nu har vi lämnat vecka 39. Veckan då jag började min nya kombitjänst. Yäy! Nu är jag både på Logistik och på Kundrelation. Det känns jätteroligt! Untz untz woop woop! Under förra veckan hade jag en tvådagarsutbildning på KR och jag skulle ha jobbat mitt första riktiga pass igår. Nu kommer vi till meningen med inläggets namn. Jag blev sjuk. IGEN! :( Så jäkla ledsamt, på riktigt! Först och främst för att jag inte orkar att vara hängig mer. Det tar så enormt på krafterna. Jag vill må bra, kunna träna och jobba och göra roliga saker på min lediga tid. Snart är det dags för flytt också och då vill jag vara på topp. Supertråkigt att jag inte kunde få öva på att stå i kassan igår. Jobba på log denna vecka och det som egentligen blir mest förstört just nu är min stundande ögonlaseroperation på Memira hemma i Gävle. Tydligen måste man vara helt frisk när ingreppet görs och frågan är om min kropp med mitt inte helt återställda immunförsvar hinner att läka tills dess!? Igår fick stackars Anita på jobbet trösta en storgråtandes Emilia i omklädningsrummet :,(
Allt gick bra när jag hade mina lediga helger eller åtminstone två dagar ledigt i sträck. Då fick jag min välbehövliga återhämtning och det kändes ok. Nu har jag inte ens ett schema och kan inte planera någonting alls. Senaste tiden har jag varit ledig en dag här, en dag där, typ en måndag.. Då blir det att jag tar igen mig och tillbringar större delen av dagen i sängen. Skönt på ett sätt men ingen tid till ett normalt liv. Jag saknar mina vänner men jag orkar inte ringa och prata och jag har heller inte möjlighet att träffa dem. Jag börjar tro att min cancertid påverkar mitt liv mer än vad jag trodde. Nu när jag är på en stor arbetsplats med mycket kollegor samt kunder så blir jag helt enkelt mindre motståndskraftig mot baciller, särskilt i förkylningstider som råder. FUCK CANCER! och FUCK FÖRKYLNING! Nu är jag less! Snälls Gud om du finns. Hör min bön. Observera att jag inte är troende men jag läste alltid denna dikt som kvällsbön när jag var liten och skulle sova hemma hos min mormor och morfar så den har för mig en helt annan mening. Vi lade alltid till något eget efter. Typ be för pappa som jobbar på stora broar eller mamma som skall ut och flyga eller liknande. Vi började med orden - Käre gode Gud be för.. Idag ber jag om detta:
"Gud som haver barnen kär,
Se till mig som liten är,
Vart jag mig i världen vänder,
Står min lycka i Guds händer,
Lyckan kommer, lyckan går,
Den Gud älskar lyckan får
Käre gode Gud, be för Emilia att hon hittar sitt inre lugn till att bara vila och ta det lugnt så att hon blir frisk och kry så att hon kan göra sin ögonlaseroperation på torsdag. Jag ber också om fred på jorden och mat och hälsa till alla jordens människor. Amen."
Fy vad jag saknar er Lollo och Ovar <3
Igår kväll när jag låg i sängen, vaknade jag till och kollade klockan precis klockan 00.00. Är det min tur som kommer att få mig frisk eller bara ett fånigt sammanträffande!? Fånt vi se då!
/Kram Emilia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)