EMILIA: SÖNDAGSBIKT

Nu har jag varit i la la land alldeles för länge. Jag har isolerat mig och pluggat med mitt examensarbete. Skisser, funktionsmodeller, inspo hit å dit och en examensrapport. Djiezzes! Jag känner att jag lever om man säger så även om jag mer ser död ut när jag kollar mig i spegeln. Jag mår at the moment pyton. Pollenallergin är här och gör mig tröttare än någonsin. Jag kan inte sitta på något annat ställe än på mina pinnstolar för då somnar jag, om jag sitter lite skönare som i soffan eller fåtöljen. Min mage pallar inte med stress, det har den aldrig gjort och nu när jag har gått mellan datorn och kylskåpet så har det blivit konstiga rutiner och en del skräpmat. Inte minst godis som jag typ hade slutat med. Stackars banana-tummie <3

Jag ligger efter med mitt exjobb och vet faktiskt inte om jag kommer att fixa att lämna in i tid, alltså nu på onsdag den 7 maj. Jag pratade med min kära mor nu på kvällskvisten och jag brast ut i gråt. Jag orkar inte sitta mer sade jag, jag är så trött och slut. Mamma sade "Nu lägger du skolarbetet åt sidan helt och hållet och så går du och lägger dig" <3 Bästa mamma. Hon är den bästa mamma man kan tänka sig. Säger alltid rätt saker och finns där i vått och torrt. Jag vill ju bli färdig med plugget men inte till vilket pris som helst. För ett år sedan var jag på samma ställe som nu. Några månader kvar till examen men då gick allt åt fanders. Allt som har hänt mig de senaste tio åren kom ikapp mig och jag tog mig inte ur sängen. Jag beskrev det då som att lakanen hade kardborre och höll mig kvar. Min sjukdom som jag nu är friskförklarad ifrån, min mormors bortgång, Kerstins hjärntumör, Emelies sköldkörtelcancer, Emelies pappa, min pappas sjukdom.. Det känns helt sjukt att skriva detta. Jag blev då sjukskriven för depression men har ändå återhämtat mig bra och blickar framåt igen. Jag började jobba på Kronofogden och blev kvar till årsskiftet. Nu var jag stark igen. Efter det tog jag upp studierna igen eftersom att jag längtar efter mitt kvitto, min examen i design och formgivning. Det är inte långt kvar men vad sjutton gör man när orken inte finns?

Imorgon börjar en ny resa i mitt liv. Jag börjar min truckutbildning på IKEA. Det skall bli så himla roligt men jag är lite orolig för den här tröttheten. Troligtvis är det min pollenallergi som gör att jag är så här trött och tyvärr går det ju inte att göra så mycket åt den mer än att vänta på att skiten har blommat klart :) Missförstå mig rätt, jag älskar våren och försommaren men när man blir så nedslagen som jag är nu då måste man bara få svära lite.

Nu stryker jag ett streck över tiden som har varit och blickar framåt mot en ny, härlig vecka med nya möjligheter, bättre mat, tidiga kvällar och en trevlig helg med lördagsgalej och söndagsfotboll. Heja Gefle IF! Ta hand om er. Här följer lite bilder på okynnesveckan.

/Emilia